Jag är inaktiv, uppfyller nog t o m definitionen för inaktiviet: att inte uppnå minst 30 minuters måttlig fysisk aktivitet per dag. Inaktivitet är idag en folksjukdom, dithän har det gått.
Vi skulle ha rullstols-information idag på skolan, jag gick inte dit, tänkte att jag under mina sex år som assistent, plus några sommarjobb inom äldreomsorg, åtminstone bekantat mig med de rullande stolarna.. och det har det. Har faktiskt hunnit prova på ett antal rullstolsrace i olika sammanhang så det var nog ingen större förlust..
I går var det lika illa när jag efter att ha närvarat vid första passet gick hem för att äta lunch och sen inte orkade gå tillbaka för etermiddagspassen..
Vad har jag då gjort hela dagarna? Ja, lite har jag faktiskt pluggat för vi har några duggor nästa vecka med tillhörande dryga 60 instuderingsfrågor. Men utöver det har jag umgåtts med soffan, tv:n, dvd:n och min tröga laptop som möjliggör surfning i just soffan. Vi är äntligen trådlösa är hemma. Dock medför det att jag inte ens går till datorn, hur inaktiv får man bli?
Har blivit lätt bloggbiten igen också med all denna tid spenderad framför datorn, främst bloggar med tragiskt inneåll, vet inte varför jag plågar mig så? Jag har ju läst Vimmelmamman ganska länge, via hennes blogg hittar man t ex George från Himlen kan vänta, eller Linda som är småbarnsmamma och har bröstcancer och Ludmilla vars dotter tog livet av sig och sen drabbades hon själv av cancer. Varför vill man läsa dessa livsöden? För att man inte tror det kan drabba en själv? Eller är man rädd att det ska göra det? Fascineras man av styrkan hos dessa människor som går igenom så mycket? Eller förundras man över att de vill lämna ut sig så öppet? Fastnar gör då jag i alla fall, vill veta hur det går, hur de hanterar sin situation, hur människor omkring dem reagerar (man får ut mycket av att läsa alla kommentarer).
Nåja, allt ska inte vara nattsvart, via en länk i nån blogg som flimrade förbi hittade jag även Alexandra Brunell, ni kanske hörde talas om henne i Aftonbladet häromdagen, tror det var ett klipp från Schulman. Klicka och kolla själva =)
Nä, nu märker jag att det är dags att lämna min kära, tröga, dator och återgå till den andra kompisen TV:n, inte länge kvar till Grey's nu!! Måste ju faktiskt vila lite nu också efter dessa betungande dagar!
Imorgon har vi lektioner hela dagen, bäst att latmasken försvunnit tills dess!!