Fullt ös

Barnen friska, mannen frisk, jag tror jag är frisk... lite olycksbådande svidande i halsen imorse, avstod inplanerat distanspass pga det, tänker inte riskera nåt. Promenerade med barnvagnen ist, i en timme totalt, blev lite småsvettigt det med.. kanske kan räknas som lättdistans med lite god vilja.

Redan söndag igen, helgen sprang förbi. Snart är det fredag igen, så känns det verkligen. Det är så mycket som händer att dagarna inte räcker till... hinner bara börja måndag morgon och tänka, shit vad mycket som ska göras, så är helgen här igen. Jag klagar inte, det är mycket spännande på gång. Man skulle bara behöva några timmar till varje dag, ljusa helst och att man inte blir trött så fort. Men oj, oj, spännande tider är det!

Det har visst snöat lite varstans i landet idag, men inte här ännu. Lämnar er ikväll med en visualisering av en av mina önskningar just nu:

Jäkla skit!!

Vi har haft stopp i avloppet och huset luktar (stinker) därefter. Naturligtvis inträffade detta en fredag och efter att mannen slitit hela sin lediga dag där i källaren, var det helt omöjligt att få tag på experthjälp på eftermiddagen. Men tidigt i morse kom en hjälpsam kommunkille och lyckades lösa proppen. Tack och lov att det finns assistans att få, även på helger.

Jag och barnen spenderade natten hos mommo, det var länge sen vi gjorde det. Blev rätt mysigt ändå trots allt.

Annars har jag mest ondgjort mig över att allt detta oförutsedda, sjukdom och skitproppar, helt förstört min träningsvecka. Plus att mannen jobbat kväll, så även innebandyn fick avstås i torsdags. Precis den här veckan som vi började stegräknartävlingen också.
Men det hjälps inte, bara gilla läget. Tänkte använda helgen effektivt iaf. Drog tidigare idag på mig rullskidemunderingen och var just igång att påbörja det planerade stakintervallpasset, när nästa skitgrej hände... Trugan på staven gick av, kunde knappt tro det var sant!! Jäkla skit alltså..

Så det blev löpintervaller, försökte vända irritationen till energi istället. Tror det funkade rätt bra ändå. Punklistan på Spotify kändes väl vald denna dag ;-)

Nu väntar bastu och strumpstickning resten av kvällen. Men först måste jag visst fixa lillemans skitblöja, alltid är det nåt jäkla skit... ja, ni fattar ;-)

 

Rullskidorna som inte blev av, när kommer snön egentligen??

 

Så kom då sjukstugan

Vi klarade oss länge den är gången. Lillbror har varit lite snuvig förstås, men han är ju liten så det hör till, plus att mannen har legat och ojat sig under veckan men han är ju man... Vi andra har mått bra hela hösten. Så igår hos mina föräldrar, när vi var där och bastade, började dottern må dåligt. Ont i magen och frossa fick hon helt plötsligt, åt inte ens sitt godis, då vet man att det är på riktigt. Det som borde vara det första att misstänka var magsjuka, men det var något med henne som verkade bekant. Hon hade inte bara ont i magen utan pekade också mot ryggen, plus att hon sprungit på toa ovanligt mycket under dagen. Borde förstått redan då. Tog med henne till jouren och efter ett urinprov visade det sig mycket riktigt att hon hade spår i urinen som tydde på urinvägsinfektion. Förmodligen tog vi det ganska tidigt, crp var inte förhöjt, det är jag oerhört tacksam över. Hon har inte alls klagat på att det svider när hon kissar, det var rygg- och magvärken som plågade henne, det tyder i värsta fall på att det har gått högre upp mot njurarna för henne igen. Så sjuk som hon var den gången i våras med en uppåtgående urinvägsifektion, vill jag inte se henne vara igen.
 
Nå, hon har fått penicillin, inte den vanliga förstagångs-typen, läkaren hade kollat hennes tidigare medicinering som inte fungerade från början och klurade ut en annan behandling. Idag har hon högre feber men är i övrigt pigg, inget hallucinuerande den här gången, skönt!
 
Samtidigt börjar den äldsta sonen beklaga sig över ledvärk och frysa/svettas om vartannat. Hoff, när det börjar kommer allt på en gång... men jag, jag tänker INTE bli sjuk. Jag har ett Vasalopp att träna till, så det har jag inte tid med.
 
Apropå det, stugan är bokad!! Det var då på tiden.
 
Två sjuklingar och en vild lillebror som inte har tid att bli fotograferad