Vi klarade oss länge den är gången. Lillbror har varit lite snuvig förstås, men han är ju liten så det hör till, plus att mannen har legat och ojat sig under veckan men han är ju man... Vi andra har mått bra hela hösten. Så igår hos mina föräldrar, när vi var där och bastade, började dottern må dåligt. Ont i magen och frossa fick hon helt plötsligt, åt inte ens sitt godis, då vet man att det är på riktigt. Det som borde vara det första att misstänka var magsjuka, men det var något med henne som verkade bekant. Hon hade inte bara ont i magen utan pekade också mot ryggen, plus att hon sprungit på toa ovanligt mycket under dagen. Borde förstått redan då. Tog med henne till jouren och efter ett urinprov visade det sig mycket riktigt att hon hade spår i urinen som tydde på urinvägsinfektion. Förmodligen tog vi det ganska tidigt, crp var inte förhöjt, det är jag oerhört tacksam över. Hon har inte alls klagat på att det svider när hon kissar, det var rygg- och magvärken som plågade henne, det tyder i värsta fall på att det har gått högre upp mot njurarna för henne igen. Så sjuk som hon var den gången i våras med en uppåtgående urinvägsifektion, vill jag inte se henne vara igen.
Nå, hon har fått penicillin, inte den vanliga förstagångs-typen, läkaren hade kollat hennes tidigare medicinering som inte fungerade från början och klurade ut en annan behandling. Idag har hon högre feber men är i övrigt pigg, inget hallucinuerande den här gången, skönt!
Samtidigt börjar den äldsta sonen beklaga sig över ledvärk och frysa/svettas om vartannat. Hoff, när det börjar kommer allt på en gång... men jag, jag tänker INTE bli sjuk. Jag har ett Vasalopp att träna till, så det har jag inte tid med.
Apropå det, stugan är bokad!! Det var då på tiden.
Två sjuklingar och en vild lillebror som inte har tid att bli fotograferad
