I måndags gick Vårruset i Luleå, det var ett tag sedan jag var med där nu. Har ett personbästa på ca 28 minuter sen tidigare, det är ju inte officiell tidtagning så det gäller att lägga sånt på minnet. I år fanns det visserligen en tidtagningsgrupp men den var jag inte anmäld i i år. Lillasyster var också med och hon stod minsann i tidtagningsgruppen, som till och med fick starta före oss andra. Blev ett mål i sig att hinna förbi henne ändå.
Vi sprang i ett lag och fick picknick efteråt, mycket trevligt. Det är ju det som gör det värt att åka nästan 50 mil tur och retur för att springa ynka 5 km, det och det faktum att jag nu är så nyfiken på om jag kan förbättra alla mina gamla tider när jag känner såna framsteg i träningen. Så i år var det ingen tvekan om att åka efter jobbet för att rusa in våren. Mitt drömmål var under 25 minuter, men så fort har jag aldrig sprungit tidigare och hade därför ett mer realistiskt mål på under 26.
Laget!Starten gick och loppet gick bra, startade hårt som jag egentligen inte brukar av rädsla att ta ut mig, kändes inte så tungt som jag trodde. Saktade dock ner något när Runkeepern började säga att jag sprang i 4.00 min/km, tänkte att det tempot orkar jag aldrig hålla hela vägen och det var nog sant. Vid andra vätskekontrollen hade mina vader stumnat ganska mycket och jag var helt säker på att nu får jag betala för starten, men efter ett par gångsteg med vattenmuggen i handen kom krafterna tillbaka och jag kunde trycka på lite till innan målet. Banan var förlängd i år, har bara varit ca 4,4 km tidigare istället för utlovade 5. Jag fick den till 4,8 km med runkeepern, så inte helt rätt ännu heller. Passerade mållinjen med klockan på 25.24, den officiella alltså, den som tog tid på första gruppen med tidtagning, vår grupp fick stå kvar en stund och jag vet inte exakt hur länge. Har dragit av 10 sekunder när jag loggat tiden så 25.14 då. Hade jag inte stannat för vatten hade det varit sub25, gah!! Som sagt inte fullt 5 km, men jämfört mot mitt tidigare pb på 28 nånting, sprunget på en bana som var kortare än denna, så är det en REJÄL förbättring. Jag är så nöjd!!!! Och också nöjd med att jag pressade mig själv hela vägen och gick i mål med en känsla av att jag helst ville lägga mig ner och förhindra mina lungor från att sprängas... brukar ofta ha känslan av att "äh, det hade funnits lite till.."
Efter målgång och en stunds återhämtning...Ja, jag sprang ifatt min syster, men hon var bra snabb hon också. Blir en riktig kamp att hålla sig före henne i fortsättningen. Bra, jag gillar ju utmaningar!!