Har under en tid, 7,5 månader + 6 månader för att vara exakt, plågats av en eskalerande värk i ländryggen. Har väl tidigare berättat att jag aldrig haft så mycket krämpor under en graviditet som denna gång när jag suttit i skolbänken. Med ett aktivt arbete förut undvek jag det värsta utom viss foglossning i slutet. Men denna gång, så fruktansvärt ont i ryggen. Och eftersom jag fortsatt min rätt passiva tillvaro, träningsmässigt sett, har det verkligen inte blivit bättre.. Jag är dessutom överrörlig i mina leder som det är, mycket vanligt bland tjejer och en av förklaringarna till mina mångåriga problem med knäna. Så i avsaknad av aktiva muskler kring ryggraden har den nästan haft fritt spelrum att testa ny vinklar och ytterlägen.
Nu har jag tagit tag i det här, har haft en otroligt aktiv vecka ställt i relation till de senaste månaderna, eller året. Inte sprungit men väl powerwalkat med barnvagnen TVÅ gånger under samma vecka, till det lägger jag TVÅ pass Body Pump. Vi talar verkligen rivstart! Så jag har fruktansvärd träningsvärk just nu men den är verkligen njutbar på alla sätt och vis. I övrigt kan jag meddela att jag känner INGENTING! Ingen ryggvärk, i princip ingen i alla fall. Sitter jag för länge i min dåliga hållning är det trögt att ta sig upp, det erkänner jag. Men likväl slog det mig i dag när jag varit och storhandlat, släppat på matkassarna och sprungit omkring ett bra tag, att jag inte hade ont.
Och det redan efter första veckan med riktig träning! Så hörni, fysisk aktivitet spelar roll och resultatet kan komma snabbare än man tror. I mitt fall handlar det om att jag har återaktiverat musklerna runt ryggraden. Bara genom att använda dem hittar de sitt syfte igen; att stabilisera ryggen och inte tillåta kotorna att ligga i ytterlägen som orsakar det onda. Lyckas jag hålla igång det här nu kommer jag förmodligen bli helt smärtfri i ländryggen i mitt vardagsliv. Det om nåt är väl en motiverande faktor till fortsatt träning?!
Bild lånad från inpuls.nu
