Det är tjockt baki pannbenet

Jag vet inte vad det är för klenhet jag dras med, jag blir visst aldrig kvitt de är sjukorna som härjar nu. Visserligen är vår lilleman mycket generös att bjuda på sina virus genom många och blöta pussar, men att jag ska fånga upp allting känns lite orättvist.  Har precis tillfrisknat från en förkylning, endast lite snuva hängde kvar och det brukar inte vara ett hinder för att börja träna igen. Kanske det var kräk-intensiteten på intervallpasset eller så kanske jag bara har otur, under kvällen igår började det ila konstigt i tandköttet på ena sidan samtidigt som den sidan av näsan blev helt täppt. Misstänkt för bihålebesvär, kan man säga. Idag har det fortsatt att spränga på där under kinden, nästan så det var jobbigt att tugga maten, även spridit sig upp ovanför ögat och börjat trycka på som huvudvärk. Rådgjorde med en sköterska som tipsade om Nasonex, så nu är det under behandling.
 
Kände mig ändå rätt pigg mot eftermiddagen så jag kunde premiärköra mitt nya pass i Funktionell styrka. Lite mer sammansatta övningar för att engagera hela kroppen, precis så som vi använder den under hela vår vardag. Balans, stabilitet och styrka varvat med lite mer pulshöjande övningar, men inte för högt tempo för att tappa i tekniken. Deltagarna verkade nöjda när de 35 minuterna var slut, hoppas jag får tillfälle att köra det igen. Nu mot sommaren börjar all denna core- och stabilitetsstyrketräning ge resultat, har nästan aldrig ont i ryggen längre. Under Vasaloppet och senvinterns skidåkning hade jag inte minsta besvär från landryggen trots att jag stakade mer och längre än tidigare, förr har jag blivit mycket trött i ryggslutet just då. Resultat av styrketräning är intressant på det sättet att det smyger sig på en och plötsligt en dag slår det en att "oj, orkar jag det här?". Det är de stunderna som gör det mödan värt!
 
In action tidigare idag.

Kommentera inlägget här :