Linda

I det liv du lever idag finns det en mängd saker som du är van vid, förväntar dig och tar för givet. Det finns också en mängd saker du är missnöjd med, tycker är orättvist och vill förändra. Vad dessa saker är för dig beror på hur din situation ser ut idag, vilken bakgrund du har och vilken framtid du önskar dig och de dina. Det beror också på vilka grundläggande värderingar du har och vilken grundläggande människosyn du besitter.

Tycker du att det är en rättighet för alla att sjukvård finns tillgänglig när den behövs och att alla har lika rätt till utbildning och sysselsättning?

Eller tycker du att det är självklart att tillgången till detta ligger på individens eget ansvar att tillgodogöra sig det?

Individuellt ansvar, det låter väl logiskt egentligen? Att det är upp till en själv att se till att ens liv fungerar och att ha eget ansvar över sin tillvaro borde sporra en att verkligen göra det bästa av det också.

För de allra flesta är det självklart att man kan gå till en vårdcentral när något i kroppen känns fel, betala sin patientavgift och sen ha tillgång till all slags vård. Det är så självklart att man inte ens tänker på hur det kan komma sig att vi har det så i vårt land.

Att du och dina barn får gå i skolan är också självklart, så pass självklart att man som elev kan avsky skolan, inte se meningen med den och skolka bort den.. och sen ha möjlighet att läsa upp eller på sina kunskaper senare i livet när man nått mognaden för det, som man inte har i tonåren rent utvecklingsmässigt!

Denna välfärd i Sverige är uppbyggd genom att alla solidariskt bidrar till grundläggande rättigheter för människorna. Genom att vi alla betalar skatt på vår inkomst kan samhället finansiera sjukvård och utbildning för alla. Därför har jag ingenting emot att betala skatt då jag vet att jag i utbyte har rätt till fri utbildning och i princip fri sjukvård.

Men skattesänkning, att få behålla mer av sin arbetade inkomst efter avdragen skatt låter väl också bra. Självklart vill väl alla ha mer kvar i plånboken för det arbete man lägger ner..?

Fast om mer pengar stannar i individens plånbok finns det mindre pengar som finansierar vår välfärd.

Ja, vadå då, om man har mer kvar i plånboken har man ju råd att betala för sig.. Så sjukvården ska bekostas ur egen ficka då? Det blir ju jättedyrt?? Nä, men man kan ta försäkringar som bekostar den sjukvård man behöver när man behöver den, om man behöver den. Aha, pengarna som blir kvar i plånboken genom den sänkta skatten går till att betala försäkringspremien, då är det ju samma sak.. sjukvården finansieras av samma pengar, vad är det att gnälla om??

Om man ska använda sin behållning till att privat försäkra sig för sjukvård, och allt annat i trygghetssystemet som t ex a-kassa, träder det in ett vinstintresse genom de försäkringsbolag som ska tillhandahålla försäkringarna. Premierna som tas ut får ett vinstintresse och blir mycket dyrare än det vi bidrar med genom skatt som inte har ett vinstbehov. Sen när vi behöver ta hjälp av försäkringarna träder också ett vinstintresse in då det som betalas ut blir en förlust för försäkringsbolagen.

Men den största aspekten är ändå att en sänkning av skatten som ger den vanlige arbetaren en tusenlapp mer att förfoga över, ger kanske det tiodubbla eller mer för dem som är höginkomsttagare, om arbetarens tusenlapp precis räcker för att privat bekosta sin välfärd eller kanske t o m gör att man måste prioritera bland det man behöver. Då har den som räknar skattesänkning i tiotusen-lappar bra mycket större möjligheter att tillgodogöra sig det som vi idag tar för givet..

Då kan man ju tycka att det är upp till var och en att se till att man har en hög inkomst, då har man ju samma möjligheter att ta del av t ex sjukvård..

Det är ju lätt att tänka så om man är ung, frisk, stark och arbetsförmögen.

ALLA kan drabbas av sjukdom, skador eller händelser som gör att man inte längre kan delta i arbetslivet, mängder med människor saknar redan från starten förutsättningar att fullt ut kunna arbeta. Är det verkligen rätt att det ska bero på hur mycket pengar man har när det kommer till vilken trygghet man har rätt till?

Om vi inte värnar om vår generella välfärd riskerar vi ett systemskifte till att den starkaste, med mest tillgångar, har alla rättigheter.

I år, när det är valår, hör man fler och fler prata politik. Det är jättebra! Det är roligt att många engagerar sig. Det som ändå bekymrar mig är att så många stannar på detaljfrågor. Man ser bara saker ur första perspektiv, som att jobbskatteavdrag ger mig som person mer pengar i plånboken. Att det i förlängningen leder till nedrustning av den välfärd man tar för given, går många förbi.

För mig handlar politik och valet om människosyn och ideologi. Många partier närmar sig varandra, i ord i alla fall, runt sakfrågor. Båda sidor pratar om arbetslinje, välfärd och solidaritet. Men vad betyder dessa ord för dig?

Allas rätt till arbete, allas rätt till trygghet och allas ansvar att solidariskt bidra, lämnar ingen utanför. Alla har samma rättigheter oavsett förutsättningar samt att vi alla värnar om varandra utan egen vinning! Det betyder det för mig.

Det är inte solidariskt att bygga ett system där kapital är det som räknas, att den som av olika orsaker inte kan bidra genom arbete mister alla sina rättigheter. Det är inte välfärd om vissa lämnas utanför!!


Vi är så vana vid våra rättigheter och vår välfärd att vi tror att de finns där bara av sig själv, att de inte kan försvinna!!