Årsskifte och dags att sälla sig till skaran som summerar året. Då jag framförallt skrivit om min klassikersatsning på sistone så blir det en träningssummering från min sida. Detta år då jag känt mig starkare än någonsin men också lagt ner mer tid på träning än nån gång tidigare. Så klart beror det på att vi drivit vår gymsatsning under hela året och i snitt har jag hållt tre pass i veckan som instruktör. Och vilka resultat det gett, kan idag inte förstå att jag en gång i livet knappt orkat göra 10 sit-ups, jag kommer ihåg det men kan inte tro att jag varit i så dålig form.
Året började med att jag genomförde mitt andra Vasalopp, bättre allroundtränad än första gången men verkligen inte med fler mil i skidspåren innan. Bättre skidor och en supervallare som jag fann i min far, som gav mig allra bästa förutsättningar i ett lopp med ganska lösa spår emellanåt. Tyvärr mycket begränsad axelstyrka som gjorde att mjölksyran kom under stakning redan efter ett par mil. Hade som mål att åka på under 10 timmar, då det blev mindre skidåkning än jag tänkt inför loppet, men halvvägs har jag känslan av att det går så otroligt sakta och missmodet infann sig. Klättrar uppför Lundbäcksbackarna samtidigt som Johan Olsson gör sitt bragdlopp på femmilen och möts av speakerrösten i Oxberg som tycker vi alla presterar lika bra som han, energin kommer på nåt magiskt vis tillbaka och med 9 km kvar efter sista kontrollen har jag god marginal till 10 timmar och jag kan på ren glädje köra på den sista sträckan och gå i mål på 9.45. En dryg timmes förbättring sen sist, med inte så bra träning innan. Oj, vad jag längtar till mars 2014 då jag nu har förbättrat min axelstyrka och min stakning, att lägga till de bra skidorna och min supervallare, kan det bli annat än framgång?? Det återstår förstås att se, men jag längtar. Min syster och min klassikerpolare följer med denna gång, så tävlingen blir stenhård!
Sen i slutet av mars i år lyckades jag äntligen genomföra ett seedningslopp, Tornedalsloppet 45 km. Det snabbast lopp jag någonsin gjort på skidor, 3h 51min, men jag trodde länge att jag missade seedning med en ynka minut då Sami Jauhojärvi passade på att delta och vinna på en tio minuter bättre segertid än året innan. När seedningstabellen väl kom i höstas hade jag, tack och lov, beräknat fel och klarade mig istället med en minut till godo upp till 9:e led. Äntligen slipper jag 10:an!!
När skidåkningen var avslutad började jag löpningen, Lidingöloppet var det stora målet som också var tänkt som starten på min och Camillas klassiker. Jag gick ut lite försiktigt med Vårruset i Luleå en solig men småkylig dag i juni. Hade ingen officiell tidtagning men 25min 14s sa Runkeeper, surt med 14 s över målet men otroligt nöjd ändå, tidigare rekord var nånstans mellan 26-28 minuter så trenden fortsätter.
Sen sprang jag milen på personbästa i Tärendö, 52 min, i regnrusk. Började känna på terräng genom 12 km i skogen i Kivijärvi, så jobbigt att jag började tvivla på om Lidingöloppet var en så bra idé. Dottern följde med mig och gjorde tävlingsdebut där och som det verkade gav det mersmak.
Sen kom då dagen, när vi promenerade iväg från vårt boende på Bosön och ställde oss på startlinjen på Lidingö. En hel sommar med förberedelser, där jag börjat springa milen under en timme med lätthet på träning, där målet plötsligt låg närmare sub3 än sub3,5. Och vilken dag det blev, tempot var högre än jag trodde redan från början och rädslan att ha gått ut för hårt fanns där. Men tiden gick,kilometer avverkades och fräschheten i benen bestod. Började nästan, bara nästan, drömma om sub3 i debuten, innan en liten detalj kallad Abborrbacken kom emellan. Sista milen var brutal, för första gången någonsin fick jag riktigt kramp. Men jag tog mig i mål och jag gjorde det inte alls långt ifrån min drömgräns, tiden 3.13.28 är jag mycket stolt över.
Första etappen avklarad, andra väntar bakom knuten. Året har bjudit på pb:n som avlöst varandra. Vet ju naturligtvis att det inte kommer fortsätta så men det är en enorm sporre att känna att kroppen svarar på träningen, att insatsen ger avkastning, att det går att utvecklas fast man inte är purung längre.
Så kommande år står dessa utmaningar på agendan, bara för att det är så roligt att ha nåt att se framemot, att träna för och att använda som måttstock.
* Vasaloppet
* Stockholm Marathon
* Vårruset
* Vätternrundan
* Vansbrosimmet
* Bifurkationsloppet
* Lidingöloppet
Förhoppningsvis medför 2014 även en genomförd Svensk klassiker. Om hälsan får vara med mig, om vädergudarna är snälla och om lusten sitter i.
Gott nytt år!!