Nu är det snart sena natta och kvällen blev inte mycket som jag hade tänkt den. Barnen var inte så sugna på brasa trots allt, kan ha nåt att göra med regnet. Ändå ville dottern absolut ut och hoppa på studsmattan, så vad det var som hindrade från majbrasebesök vet jag inte riktigt. Vi bestämde till slut att vi gör upp en liten brasa själva hemma och grillar där. Tyvärr visade sig veden jag planerat att använda vara dyngsur, så de planerna fick vi också slopa. Vår Valborgsmiddag blev olika sorters korv grillade i grillpanna inomhus på spisen, men det smakade då som grillad korv i alla fall och barnen var nöjda. Särskilt över all glass de åt till efterrätt.
Som ni nu säkert förstår av mönstret här så blev det inte så mycket av mitt planerade hemmaträningspass heller. Men det var inte av lathet om ni trodde det. Nä, det är så att jag har en tvååring här. Visst vet ni hur det kan bli med tvååringar? För att i ena stunden vara den underbaraste, gosigaste unge man vet, i nästa förvandlas till ett skrikande monster som kämpar hejvilt för att göra precis så som man inte vill att de ska göra. Lillebror blev heltokig när det var läggdags och skulle absolut inte sova, stod i sängen och skrek och grät, ingenting jag gjorde fungerade och till slut var jag bara så frustrerad att jag ville sätta mig ner och gråta och skrika med honom. Jag funderade hur jag någonsin klarat av såna här situationer tidigare, för det har ju varit riktigt jobbiga perioder med de andra barnen också. Vad gjorde jag då för att få dem att lugna ner sig och bryta skriket? När det slog mig, den omvända psykologin! Det är så man handskas med en tvååring som testar sin vilja, för vad är det de gör? Precis det motsatta som man vill. Jag säger till honom "du får inte ligga ner på kudden" och vad gör ungen?? Lägger sig ner, blickstilla och knäpptyst. Inte många sekunder senare börjar ögonlocken tungt falla igen på min stackars lilla övertrötta tvååring. Hur kunde jag glömma att det var SÅ man gjorde??
Dessvärre är jag själv så trött efter kvällens skrikmonster att jag bara vill sitta ner och återhämta mig. Känner jag mig inte fortfarande lite rivig i halsen? Jo, det är nog bäst jag nöjer mig med passet från tidigare idag och vilar lite till denna kväll.
Som ni nu säkert förstår av mönstret här så blev det inte så mycket av mitt planerade hemmaträningspass heller. Men det var inte av lathet om ni trodde det. Nä, det är så att jag har en tvååring här. Visst vet ni hur det kan bli med tvååringar? För att i ena stunden vara den underbaraste, gosigaste unge man vet, i nästa förvandlas till ett skrikande monster som kämpar hejvilt för att göra precis så som man inte vill att de ska göra. Lillebror blev heltokig när det var läggdags och skulle absolut inte sova, stod i sängen och skrek och grät, ingenting jag gjorde fungerade och till slut var jag bara så frustrerad att jag ville sätta mig ner och gråta och skrika med honom. Jag funderade hur jag någonsin klarat av såna här situationer tidigare, för det har ju varit riktigt jobbiga perioder med de andra barnen också. Vad gjorde jag då för att få dem att lugna ner sig och bryta skriket? När det slog mig, den omvända psykologin! Det är så man handskas med en tvååring som testar sin vilja, för vad är det de gör? Precis det motsatta som man vill. Jag säger till honom "du får inte ligga ner på kudden" och vad gör ungen?? Lägger sig ner, blickstilla och knäpptyst. Inte många sekunder senare börjar ögonlocken tungt falla igen på min stackars lilla övertrötta tvååring. Hur kunde jag glömma att det var SÅ man gjorde??
Dessvärre är jag själv så trött efter kvällens skrikmonster att jag bara vill sitta ner och återhämta mig. Känner jag mig inte fortfarande lite rivig i halsen? Jo, det är nog bäst jag nöjer mig med passet från tidigare idag och vilar lite till denna kväll.
