Varför, varför tar man ett beslut att börja studera igen?? Att arbeta är så enkelt, man gör sina timmar och sen går man hem och bara är.. eller är med sina barn och gör hushållsarbete och känner att man har tid till det. Men nä, skola ska man gå och fylla sina kvällar och helger utöver alla dagar med plugg, plugg och plugg!!
Fast det förstås, det är ju fantastiskt roligt och för det mesta kan jag styra bättre över min tid nu än när jag arbetat. Men just nu är det mycket, mycket, mycket att göra!!
Har iaf klarat två delexaminationer kallat duggor så jag är klar för praktik nummer två, bara jag nu gör färdigt praktik nummer ett först. Denna vecka är det ett examaminerande seminarium att fokusera på och ovanpå det stundar den praktiska tentan om rygg och nacke nästa vecka.
För att se det ljusa i det hela vet jag numera hur en praktisk tentamen går till, har alltså med mig erfarenheten från en som gick väldigt bra. Det fungerar ibland lugnade att tänka på det. Men å andra sidan känner jag hur prestationsångesten byggs upp och hur det nästan skulle kännas som ett misslyckande att inte klara det lika bra denna gång. Men jag vet, jag vet, godkänt är det viktigaste!
Gud vad det ska bli skönt när det är över och jag är på väg till mamma för att praktisera på hemmaplan. Hur jag ska klara alla dessa dagar utan barnen är en annan fråga som jag än så länge effektivt skjuter framför mig. Helt ärligt kommer nog de första dagarna kännas ganska bra men sen tror jag inte det är så kul i längden...