Den sena kvällen i går resulterade i ytterligare ett mål att arbeta mot. Ett mål som jag kanske inte hade väntat mig att jag skulle vara intresserad av. Det handlar om styrketräning och där har jag aldrig haft ambitionen att använda det på annat sätt, än som komplement till min övriga uthållighetsträning. Men jag kom mig i samtal med en vän, med mer erfarenhet av styrketräning än vad jag har och som lägger ner mer tid på det än vad jag gör. Och där mitt i alltihop kläcker jag idén om att försöka oss på Fitness Five. En tävlingsform inom fitness som inte bygger på utseende utan istället på prestation. Fem grenar med klassiska styrkeövningar, belastning baserat på den tävlandes kroppsvikt, utföra så många reps som möjligt under 100 sekunder. Det finns deltävlingar runt om i Sverige som man kan gå vidare till en stor final ifrån. Men vi tar en sak i taget och siktar på ett kval först. Missade precis anmälan till årets upplaga, vilken tur. Nu har vi ett år på oss att bli våra starkaste jag!
Så möt Tuffamamman, min träningsvän mot en Fitness Five!
Här kan ni kolla in de fem grenarna och korrekt utförande. Samt hur man INTE ska göra, minst lika intressant.
Jag har ju tidigare nämnt att det är en klasskamrat från sjukgymnastutbildningen som är drivande i den här eventuella klassikersatsningen. Har precis fått henne att börja uppdatera sin blogg igen, tänkte försöka få henne att fortsätta så jag tipsade om att hon också kan skriva om sina förberedelser. Detta är en tjej som konditionsidrottat i hela sitt liv, grymt snabb på både skidor och i löpspåren. Helt klart någon att sätta sikte på för att bli ännu snabbare själv. Hon sprang en 5k häromdagen utan nån vidare träning alls, för hon har slappat till lite... men gick i mål på 24,31. Bara sådär, sub25! Känns ju för en här som kämpar hårt för att klara samma mål.
Det här är Fryckan, som ska dra mig genom alla fyra lopp i en Svensk klassiker
Sist, men inte minst, fast hon är min lillasyster. Vi har tre yngre bröder också. En träningsvän som gör mig sällskap under de 9 milen från Sälen till Mora. Hon åkte skidor i vår ungdom, då på den tiden då jag så starkt avskydde allt vad längskidåkning hette. Men slutade när intresset för lagidrott tog överhand. Vi spelade fotboll och innebandy tillsammans under de åren det begav sig, när jag började inrikta mig mer och mer mot individuell träning accelererade hon åt andra hållet och spelade så högt som div I inom innebandyn. Idag blir det mer på korpnivå men då kan hon åtminstone skryta med att vara svensk mästare där.
Just nu säger hon att hon jagar mig, men jag har en stark känsla av att det kommer bli tvärtom när startskottet går.
Hon har ingen blogg ännu, kanske får vi henne att starta en. Här är iaf min Vasaloppskompis tillika lillasyster.
Så hur jag än vill se mig som en indivídualist, kommer jag inte ifrån det faktum att jag trivs bäst när jag har någon med mig. Är det så här man kombinerar lagidrott och ensamsport?
Jepp! Då köööör vi!:)