Linda

För tillfället handlar det mest om pendling med bil, från stan till hemby, från hemby till centralort. Jag är veckovis hemma i byn för praktik i fem veckor och lämnar mannen med barnen i stan. Men det går bra, för honom över förväntan bra. Enligt mig helt väntat men han trodde inte riktigt han skulle klara det, det är nyttigt att tvingas till ansvar ibland.

Så jag kör alltså söndag kväll till mamma, bor hos henne och pendlar 37 km till samhället där arbetsplatsen ligger. Oj, så kul jag har haft och oj, så spännande det känns inför framtiden. Har pratat en massa med min handledare och det låter verkligen lovande för framtiden. Dessutom verkar han nöjd med det jag presterat hittills så nu jobbar jag stenhårt för ett återvändande till byn, huset och tryggheten för hela familjen.

Nu skapar jag en ny målbild, detta är vad jag strävar efter:


Men som sagt, praktiken rullar på bra så här långt. Visst skiljer sig sjukgymnastiskt arbete i äldreomsorg mycket från t ex primärvård, men jag kan inte låta bli att tycka det är roligt att träffa och arbeta med alla brukare (som de kallas i denna kommun). Nackdelen kan jag tänka mig är frustrationen att inte räcka till då resurserna i kommunen är små.

Annars kan man väl säga att vädret pendlar, mellan duggregn och spöregn iaf. Och faktiskt mellan plus- och minusgrader. Min kära far hjälpte mig byta till vinterdäck innan hemfärd mot stan då halka nu är förrädiskt. Idag har det pendlat från strålande sol till mulet, så snart börjar väl droppandet igen.

Det pendlar lite överallt...