Linda

Nolleperioden börjar idag, när alla nya studenter anländer till staden och nu ska tillbringa två veckor med att lära känna sin klass, festa, hitta nya vänner, festa, leka lekar, festa, kanske bli kär (i sin phösare), festa.. två helt fantasiska veckor när man kommer som helt ny student, ibland nästan direkt från gymnasiet och flyttar hemifrån för första gången.

För två år sedan gick jag själv till uppropet med en massa pirr i magen, resultatet av flera års förberedelse för att kunna påbörja min drömutbildning till sjukgymnast. Har inte ångrat mig en dag sedan dess men känner nu inför sista året att det kan gå fort så jag får börja jobba. Studentliv i all ära men man blir inte fet av det och nu har jag kli i fingrarna att komma igång. Fast lite till måste jag lära mig ännu. Utbildningen har iaf varit allt det där jag förväntade mig för två år sedan och ibland nyper jag mig fortfarande i armen för jag kan inte tro att jag verkligen är här. Studentlivet som småbarnsmamma är dock något annorlunda än för de nya, färska.

Annat var det hösten 1999.. precis tagit studenten från gymnasiet, med ett litet gäng flyttlådor av saker jag samlat på mig inför den stora händelsen jag var på väg att genomföra: Flytta Hemifrån! Vi åkte ner allihopa, mina föräldrar, syskon och jag, gick lite på stan för andra små nödvändiga saker och efter ett något utdraget vandrande körde bilen in i ett lägenhetsområde där min kusin med flickvän bodde. Där skulle jag få bo i tre veckor innan jag fick tillgång till min egna, första lägenhet. Kusinens flickvän hade redan studerat ett år vid universitetet och skulle visa mig runt och vara behjälplig med annat nödvändigt vetande kring studiestarten.

Hon hade själv inte deltagit i nollep(erioden) så inget hon visade mig förberedde mig på vad som väntade..
Där sitter vi allihopa i den stora hörsalen, rektorn har pratat, lite andra människor man då inte visste vad de var hade pratat och plötsligt blir det helt svart i salen! Jag sitter ganska långt ut på min rad och hör hur det rör sig i trappan brevid. Jag blir skitnervös, vad är det som händer?? Så börjar mäktig musik spelas ur högtalarna, jag tror att det var ledmotivet ur The Rock, men jag är inte helt säker då jag blandar ihop vilken musik som spelades vilket år. Men mäktig var den och lätt belysning kommer igång, längs med hela trappan brevid stolsraderna står overallsklädda personer med hattar och solglasögon och nerför trappan kommer ytterligare några plus ett par, tre stycken med frack och solglasögon. Jag hade ingen aning om vad det här handlade om..

 

De overallsklädda kallades Phösare och skulle ta hand om oss nya studenter, nollorna! Det hela var ett magnifikt skådespel med ett hierarkiskt system som på många studieorter anklagats för penalism. Här i min studentstad klassad som Sveriges bästa och något att verkligen se framemot.. men nog kände man sig liten där i sin stol när Generalerna (i frack) och Överphösare (också i overall men med ett gosedjur på axeln) stod längst fram, såg gravallvarliga ut och beordrade Blicken i backen!!!

Väl ute ur hörsalen stod alla Phösare för de respektive klasserna med stora skyltar och samlade upp oss små förvirrade nollor. Vi skulle genomgå fotografering och registrering precis som hundratals andra under den dagen, det blev en del väntetid då våra phösare vandrade runt med oss på området för att visa vart allt låg och för att sätta igång klassen genom olika lära-känna-lekar. Vi ställde upp oss i vårt långa led efter skostorlek, var vi geografiskt kom från, längd, ålder.. Själv kom jag nästan längst norrifrån, var näst yngst, hade medelstorlek å skorna och vår fritidspedagogklass hade hälften tjejer och hälften killar. Efter allt administrativt var avklarat bestämdes det att vi skulle träffas i vårt klassrum efter middagstid för kvällsaktiviteter.

Den kvällen upptäckte jag kårhusrestaurangen som jag idag saknar för dess hemtrevliga charm jämfört mot dagens stilrena STUK. Det var inledningen på två veckor av intensivt festande, massor av lekar, upptäckter av nya sidor hos mig själv på gott och ont. Det var också starten på tre år av studier som också innehöll en hel del festande, ideellt arbete på kårhusrestaurangen, ytterligare två nolleperioder som Phösare, kärlek, svek, att växa upp och ta ansvar, lite skolarbete fick väl ockå plats och en himla massa människor som idag är spridda över hela landet och utanför.. Den bästa tiden i mitt liv innan familjen! Om du nånsin får chansen, dont't miss it for the world!!



Jag i min overall, bilden är tagen under förra året, den enda gång jag haft på den sen jag gick ut som fritidspedagog. När jag levde riktigt studentliv var digitalkameror mycket sällsynt. Under den tiden köpte jag min första mobil, 20 år gammal, en Nokia 3310, top of the game back then!